Månadsarkiv: november 2015

0

PUMAN – piskad av pappa.

|

Ibland kommer livet emellan och då prioriteras vissa saker bort. Nu har det tyvärr varit bloggen som blivit lidande. Men det betyder inte att jag inte har varit ute på äventyr!

I mina ögon är blåmärken otroligt fint (så länge de ges på rätt sätt).

Det handlar om tillit för varandra, att den undergivna ha tillit till att våga säga nej och att den dominanta har tillit till att den undergivna faktiskt säger nej. Att den undergivna litar på att den dominanta vet vad denne gör och att den dominanta faktiskt vet vad hen gör.

För mig behövs en lång uppvärmning och variation i piskandet. Gärna att jag får ett nummer att räkna till, då kan jag slappna av och ta mig igenom det lättare än om det bara är piskande efter varandra och jag inte vet start eller slut.

Idag tycker iallafall jag att jag var duktigare än någonsin, jag lyckades slappna av och njuta på ett helt annat sätt, till och från var smisket som magiska smekningar. Särskilt när jag får ligga på magen och vara fastspänd i golvet i både händer och fötter, det är då lättare att slappna av och jag kan inte ta mig någonstans alls. Alltså bara för mig att ligga och andas, gå in i mig själv och fokusera på en punkt mellan mina egna ögon.

Detta funkar långt ifrån alltid, och idag var första gången jag kände att jag till och från hade kontroll över min egen smärta. Men jag har ju faktiskt bara varit i BDSM världen i mindre än ett och ett halvt år. Så jag är nöjd med mig själv.
Att sen smisket ger ett oövervinnerligt endorfinpåslag är ju så häftigt. Efteråt känns det som att huvudet inte är kvar i kroppen, allt är helt avslappnat och huvudet töms på tankar och känslor. Det känns bara magiskt helt enkelt. Att sedan få ligga och vila i sin pappas famn är näst intill oslagbart. Att bli smekt ömt över kroppen, få tillbaka vätskebalansen med bubbelvatten och blodsockret med lite choklad.
En halvtimme senare kunde jag stå på benen igen.
Väldigt vingligt och yrsligt dock.
Men än väntade många fler timmar med pappa.